korven e för lång tänkte jag när jag satt, nästan i fosterställning, på dass och födde mitt chockladbarn. det var nästan som att stirra in i solen, fascinerande och underbart men man vet att man kommer bli särling i de långa loppet om man stirra för intensivt på fekalsalamin utan att blinka. den utstickande svarta bården, den frenetiska kavalkaden av avancerad brun färgskala i en härlig symbios av sammelsuriska doftnyanser direkt från belsebubs ett rums lägenhets djupaste avgrund. man känner hur hjärnan börjar kopplas bort från resten av kroppen, som en kraftig hjärnskakning eller att plötsligt resa fram i tiden i ljusets hastighet genom en bråkdel av kosmos totala innanmäte. objektet börjar plötsligt morfera till en 3D-upplevelse utan de fisförnäma bio glasögonen, där en korv med en tydlig singularitet med ett ända syfte att bränna och skövla varenda åkbar yta kan splittras i 1000 bitar när den väl träffar vattnets förrädiska ytspänningen och efter 1000år av evolution så återstår bara de mest anpassningsbara efter decennier av opolerad betongyta, krossat glas, rosslig asfalt, vatten skadad plywood och rostiga räcken.... fan de e jobbet att skriva, bye.
//bongo
 |
| om Ken Fröjd hade bakat lössnus lika bra som den här sinnes ollien så hade han kanske haft cancer [kommunalhuset, Gärsnäs] |
 |
| beerslavers |
 |
| inget är originellt, det är bara bajs på bajset all over again |
